Dans- och teaterfestivalen går tyvärr många förbi trots att den har kommit att bli en av de största festivalerna inom sin genre och den går av stapeln just i Göteborg. Ett utav festivalens problem kanske är att nå fram till sina besökare, men frågan om man vill nå fram till en bredare besökskrets är också adekvat att ställa sig.

Under festivalen hålls ett antal öppna seminarium (öppna i den meningen att man kan komma in gratis med sitt festivalkort) som kallas Open Lab. Just ett av dessa seminarium, som plural besökte, skulle behandla frågan hur scenkonstutbildningarna ser ut idag och hur svarar dessa mot den befintliga arbetsmarknaden.

I en paneldebatt med Danjel Andersson som samtalsledare dryftades en mängd olika frågor kring hur utbildningar i dans och teater utformas och upplevs av de inbjuda i panelen. Publiken bestod till stor del av unga människor som säkerligen själva var studenter. Dans- och teaterfestivalen har under den tid som den pågår (i år mellan 15-24/8) möten med studenter varje morgon och just idag hade man talat om utbildning. Efter festivalens slut möts studenterna och festivalledning och andra medverkande konstnärer för att diskutera hur festivalen har avlöpt. Man får då också möjlighet att skapa sina egna verk.

Som utomstående eller folklig besökare kanske inte Open Lab seminarierna erbjuder ett mervärde av festivalen eftersom det kan upplevas som en klubb för inbördes beundran. Men för de unga människor som själva funderar på att påbörja en konstnärlig utbildning ser jag debatten kring "Utopi eller?" som värdefull.

   Florian Malzacher lärare vid, vad jag tolkade som en Performanceutbildning, skolan Giessen, fick mycket utrymme. Begreppet Giessensyndromet, som inte säger oinvigda så mycket, kommer från skolans kontroversiella urvalsmetoder och har resulterat i berömda konstnärsgrupper. Urvalsprinciperna till skolor av konstnärlig art var en av de saker som upptog  debattpanelens intresse. På Giessen ville man inte att de ansökande skulle ha någon som helst klassisk bildning i form av tidigare teoretiska eller praktiska kunskaper inom ämnen som teater och dans. Ju mer obildad man var (också ett begrepp av normativ värderingsgrad) desto bättre chanser hade man att antas till skolan. Ett spännande förhållningssätt minst sagt.

Åsa Rehndal, dramaturg, berättade om urvalsprinciperna till Dramatiska institutet vilket också var högintressant och i vissa fall provocerande. Hon beskrev DI som en skola där man som student i hög grad är styrd och automatiskt får en kvalitetsstämpel vid examen vilket leder till jobb. Alltså en både positivt och negativt styrd utbildning, eftersom man kommer ut till en svensk tv- och filmproduktion med goda arbetsmöjligheter men då får svårt att söka sig andra mer kreativa vägar eller nå en internationell marknad.

   Urvalsprincipen till DI innebär att man skriver en text från vilken man väljs ut till intervju där man skall beskriva sin syn på dramatik, regi eller vilken inriktning man nu väljer. Därefter får man ett ämne och en timma på sig att skriva en pjäs. Sedan följer ytterligare ett urval och intervjuförfaranden där det är viktigt att man kan beskriva sin förmåga att arbeta i grupp. All undervisning på DI sker i grupp. Där kan finnas en motsättning till uppfattningen om att många konstnärer inte är gruppmänniskor och därför blir bortvalda direkt. Intressanta frågor att höja till diskussion alltså, särskilt för dem som funderar på en framtida yrkeskarriär inom liknande yrken.

Den fråga som moderatorn Andersson fiskade efter kom man aldrig tillfredsställande nära. Är utbildningarna utformade efter marknaden eller bör de ens vara det? Likaså kunde man önska sig svar på frågor kring hur många det är som verkligen får jobb efter avslutade utbildningar och hur många studenter det är som utbildas varje år. I vilket fall gav besöket på Open Lab ett ökat intresse för dessa frågor och de skulle ha ett värde för många fler än de cirka 70 personer som var med på seminariets sittning.

Av: Daniella Brummer Pind 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Haruki Murakamis västerländskt influerade stil kan naturligtvis ha bidragit till den internationella framgången, men framförallt måste det vara svårt att inte fängslas av hans språk och berättarstil. Sakta men säkert börjar verken av den nutida japan...

Fransmannen Jean Giono föddes 1895 i Manosque i norra Provence och han förblev hemorten trogen ända fram till sin död 1970. I dessa trakter utspelas även flera av hans verk, däribland Mannen som planterade träd, en märkvärdigt vacker berättelse om mä...

Som stilist påminner Anders Paulrud i sina bästa stunder om Stig Claesson. Liksom Claesson äger Paulrud förmågan att med värme, vemod och humor berätta en anekdot hämtad ur den mest vardagliga vardaglighet. Prosan är avspänd och träffande, naturlig o...

För de flesta av oss innebär vistelsen på ett hotellrum en temporär lösning i boendefrågan. Denna uppfattning verkar dock inte delas av Albert Cossery, som 1945 flyttade in på det hotellrum i Paris där han fortfarande, alltså drygt sextio år senare, ...

Blev tipsad av Johan om Larkin Grimm mfl på Hagateatern i onsdag denne man brukar ha en förträfflig musik smak dessutom hade jag hört rykten om hennes fantastiska röst, så jag gick dit. Det på ett sätt är det trist att en artist helt präglar minnet...