Haruki Murakamis västerländskt influerade stil kan naturligtvis ha bidragit till den internationella framgången, men framförallt måste det vara svårt att inte fängslas av hans språk och berättarstil. Sakta men säkert börjar verken av den nutida japanske författaren översättas till svenska, och Fågeln som vrider upp världen är det senaste i raden.

Toru Okada undersöker försvinnandet av sin fru Kumiko, som påstår sig ha lämnat honom för en annan man. Toru tror däremot att det är något annat som ligger bakom, och samtidigt börjar hans tidigare normala liv besökas av mystiska personer som på något sätt verkar vara inblandade i det hela. Då och då hör han en fågel med ett hackande läte och han börjar kalla sig själv för Nyckelfågeln. Han tillbringar allt mer tid på bottnen av en sinad brunn, och sakta men säkert börjar verkligheten närma sig hans drömvärld. Drömmen skildras dock lika verklighetstroget och gränsen för sanning och fantasi ifrågasätts på ett magiskt beskrivande sätt.

De nya människorna som dyker upp i Torus liv blir bara mer speciella och underliga under berättelsens lopp, men Murakamis personskildringar känns hela tiden lika självklart genuina. Särskilt tycker jag om porträttet av den unga grannflickan Mei Kasahara, med hennes morbida funderingar och hennes naturliga sätt att småprata om allt möjligt.

Boken tar även upp berättelser om Japans invasion av Manchuriet under 1930-talet och om de sibiriska fångläger dit många japanska krigsfångar deporterades efter andra världskriget. Även den delen är välskriven med reflektioner över krigsbrotten, men Fågeln som vrider upp världen brister i sin helhet på att de olika rösterna är för spretiga. I mitt tycke är boken lite väl lång för att passa Murakamis berättarstil. De olika händelserna som snuddar vid varandra knyts till en viss del ihop, men utan att ge särskilt många svar. Men så verkar ju slut (och egentligen hela berättelser) som är öppna för tolkning vara karaktäristiska för Murakami.

Säkert är dock att jag rekommenderar Murakami för språket och de levande beskrivningarna. Handlingen kommer i andra hand.


Sonja Pettersson


Haruki Murakami
Fågeln som vrider upp världen
741 s., Norstedts, 2007
Översättning: Eiko och Yukiko Duke

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dans- och teaterfestivalen går tyvärr många förbi trots att den har kommit att bli en av de största festivalerna inom sin genre och den går av stapeln just i Göteborg. Ett utav festivalens problem kanske är att nå fram till sina besökare, men frågan ...

Fransmannen Jean Giono föddes 1895 i Manosque i norra Provence och han förblev hemorten trogen ända fram till sin död 1970. I dessa trakter utspelas även flera av hans verk, däribland Mannen som planterade träd, en märkvärdigt vacker berättelse om mä...

Som stilist påminner Anders Paulrud i sina bästa stunder om Stig Claesson. Liksom Claesson äger Paulrud förmågan att med värme, vemod och humor berätta en anekdot hämtad ur den mest vardagliga vardaglighet. Prosan är avspänd och träffande, naturlig o...

För de flesta av oss innebär vistelsen på ett hotellrum en temporär lösning i boendefrågan. Denna uppfattning verkar dock inte delas av Albert Cossery, som 1945 flyttade in på det hotellrum i Paris där han fortfarande, alltså drygt sextio år senare, ...

Blev tipsad av Johan om Larkin Grimm mfl på Hagateatern i onsdag denne man brukar ha en förträfflig musik smak dessutom hade jag hört rykten om hennes fantastiska röst, så jag gick dit. Det på ett sätt är det trist att en artist helt präglar minnet...