– Den handlar om en liten flickas universum och hur man orienterar sig i den närmaste kretsen. Om att hitta sin egen plats på ett eller annat sätt.Så beskriver Anna Hultenheim sin diktsamling. Det kan bli svårt när poeter försöker förklara sina böcker. Det färgar lätt av sig på läsningen. Men i Anna Hultenheims debut Ljusetmörkretljusetdag fungerar det, av någon märklig anledning. Boken är extremt visuell. Inte bara med hjälp av den franska kosmonauten som vi får följa i inledningen, utan också av att orden och bokstäverna ibland är skrivna på genomskinligt papper, ibland formar bilder i form av cirklar, är det ett solsystem? ”en svart punkt under ögonlocken krymper tills jag bara återstår som en möjlighet” Nere på jorden finns just flickan som drömmer. Där finns en pappa och en mamma. ”Den vita kartongen står och ruvar på fyra chokladcylindrar under locket, en i varje hörn. Kartongens fyra vita väggar är ett rum som håller samman en familj” Drömmarna, är inte är farliga, säger föräldrarna trots att barnet vaknar och skriker. De lugnar henne. Samtidigt som de orsakar hennes verkliga oro. En verklighet som blir ett uppvaknande till uppbrott, en skilsmässa och en saknad efter en pappa. Flickans värld är allas. Situationer där flickan förstår mer än vad som förväntas av henne växlas med ögonblick som samma flicka inte alls kan koppla ihop. Vad är det egentligen som händer i mammas och pappas rum när hon hör det smackande ljudet? Anna Hultenheim, 48 år, tycker att hennes debut är sen, att det faktiskt har tagit lång tid att debutera på Bonniers. Tiden av kamp märks knappt, texterna är välskrivna men inte överdrivet eftertänkta. Trots att hon försöker att skildra traumatiska uppbrott ur ett barnperspektiv på traumatiska uppbrott, vilket inte är enkelt, är boken inte tröstlös. ”Ljusetmörkretljusetdag” beskriver Hultenheim träffande. Läsningen gör texten till en såpbubbla, färgrik, skiftande och genomskinlig på samma gång. ”Skummet över vattenytan i badkaret. Det öronbedövade ljudet av bubblor som brister. Många små bubblor som dör. Öformationer av bubblor söker sig till andra, som i sin tur bildar länder där de bygger vidare på kontinenter. Då och då tar en stor bubbla sig loss och ut på öppet hav. När den spricker sker det i triumf över att förvandlas till många små.”Julia PennlertAnna HultenheimLjusetmörkretljusetdagAlbert Bonniers Förlag

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dans- och teaterfestivalen går tyvärr många förbi trots att den har kommit att bli en av de största festivalerna inom sin genre och den går av stapeln just i Göteborg. Ett utav festivalens problem kanske är att nå fram till sina besökare, men frågan ...

Haruki Murakamis västerländskt influerade stil kan naturligtvis ha bidragit till den internationella framgången, men framförallt måste det vara svårt att inte fängslas av hans språk och berättarstil. Sakta men säkert börjar verken av den nutida japan...

Fransmannen Jean Giono föddes 1895 i Manosque i norra Provence och han förblev hemorten trogen ända fram till sin död 1970. I dessa trakter utspelas även flera av hans verk, däribland Mannen som planterade träd, en märkvärdigt vacker berättelse om mä...

Som stilist påminner Anders Paulrud i sina bästa stunder om Stig Claesson. Liksom Claesson äger Paulrud förmågan att med värme, vemod och humor berätta en anekdot hämtad ur den mest vardagliga vardaglighet. Prosan är avspänd och träffande, naturlig o...

För de flesta av oss innebär vistelsen på ett hotellrum en temporär lösning i boendefrågan. Denna uppfattning verkar dock inte delas av Albert Cossery, som 1945 flyttade in på det hotellrum i Paris där han fortfarande, alltså drygt sextio år senare, ...